2014 slog det till.
Jag satt framför datorn och det sa bara PANG och slog till från ingen jävla stans.
Och sedan dess har jag gått med det konstant.
I början var det ett helt jävla helvete men nu har jag lärt mig att leva med det. Tråkigt nog.
Det är jätte svårt att förklara för någon hur man upplever det. Folk kanske tror att jag är galen.
Omgivningen känns helt enkelt overklig.
Tillexempel som en känslomässig dimma.
Som att jag är mer medveten om allt jag gör, säger och upplever. Känner mig nästan som i en dröm eller en film. Får ångest att jag aldrig mer blir normal igen. Lever som i ett töcken. Saknar verkligheten. Jag har glömt hur verkligheten känns.
Varför det slog bara till det vet jag inte?
Psykolog som jag träffat innan tror att det har med min trauma att göra som jag upplevt i barndomen. Att jag blivit misshandlad och våldtagen flera gånger tex. Jag har haft en jätte jätte taskig barndom.
Kommer detta nånsin gå över?
Jag tror helt ärligt inte det. Jag har levt med det i 7 år snart och det lär nog aldrig klinga av.
Jag har dock mycket huvudvärk. Nästan dagligen. Så jag käkar mycket Alvedon.
Först trodde jag det var något fysiskt när jag inte visste vad derealisation (overklighetskänslor) var för något. Men de har redan tittat på min hjärna (EEG) och hittade inget. Så det måste väl vara något psykiskt.
Jag har atypisk autism , ptsd , borderline, tvångssyndrom som diagnoser. Kanske någon diagnos som utlöst detta? Vad vet jag?
Min läkare vill att jag ska testa cirpralex, alltså escitalopram som är antidepressiva. Och jag är skit rädd att det bara ska bli värre och inte bättre. Vet inte riktigt om jag vågar testa mig på det. Men det finns väl inget lyckopiller mot detta.
Jag har testat antidepressiva innan flera gånger men har alltid avbrutit behandlingen eftersom jag mår SKIT I början och orkar inte med biverkningarna. Men ska jag kanske börja igen? Jag är desperat!!!!
Någon mer som känner igen sig?
Har ni haft det?
Hur blir man bra?
Kommer man nånsin bli bra?
Jag har det hela tiden. Ibland glömmer jag av att det är där när jag sysselsätter mig med saker.
Den dagen det slog till mådde jag jätte bra.
Men sen bara från klar himmel kom det. Som att något flög in i hjärnan på mig. Så jag tycker allting är jätte märkligt.
Men så som jag har förstått det så är det ett sätt för hjärnan att stänga av sig när det blir för mycket.
Men då till frågan. Varför släpper det inte för???
För er som inte förstår hur det är så kan jag lägga upp en bild som visar exakt hur jag har det. Och tänk er gå sån här hela tiden. Hade inte önskat detta någon. Inte ens min värsta fiende.
<img src=”http://www.bilddump.se/bilder/20210215174915-98.128.167.247.jpeg” />
